Månadsarkiv: oktober 2010
Well, I ain’t evil, I’m just good lookin’.
Laddar inför kvällen med ”The master of halloween” aka Alice Cooper.
Alice Cooper – Feed my frankenstein
Sneakpeak.
Jag springer runt och är lagom nöjd med tillvaron. Jag är (av egen vilja) arbetslös igen, känner mig fattigare än barnen i Afrika, men ändå fullkomligt nöjd. Det känns som jag går på någon högst olaglig substans, vars effekt vägrar avta. Inte för att jag vill att det ska avta, nej faktum är att jag gärna hade haft mer av den där mirakelmedicinen.
När man mår såhär bra tycker man ju att man borde klara av livets måsten lite lättare. Men varför förstöra det härliga med en massa måsten? Nej, det är bättre att tralla rundor bland molnen, nöjd med livet.
Något som blivit gjort är i alla fall morgondagens outfit.
Här har ni en sneakpeak – jag vet att ni älskar naket.
Lasermannen gör karriär.
När Anna Anka fick publicitet på andra sidan klotet slutade det med en egen TV-serie.
Jag undrar vad ”lasermannen” tänkt utnyttja sitt kändisskap till.. Ett jaktprogram kanske?
Och helvete vad lågt av mig att skämta om sånt här.
So much for nothing.
Jag har letat som en galning, och mest troligt sett ut som en också, men nu är i alla fall kamerasladden där den ska vara och jag tänkte att nu jävlar ska det knäppas bilder – jag har nämligen en del att visa er.
Då slår det mig att jag inte sett mitt minneskort på ett tag.
Helvete.
Jag går in för Rond 2 nu.
If this is heaven, I think I prefer hell.
”Ingen kan rycka på axlarna och överlåta sina handlingar på sagoväsen.”
”Jag är långt ifrån någon kommunist men de har en poäng i att hålla präster, imamer, påvar och andra trollkarlar i kort koppel. Den som använder gudar som argument för illgärningar har inget i en civiliserad värld att göra.”
- Citat från en artikel av bäste Staffan Wictorin, angående hedersmord och att relatera värderingar och handlingar till religion.
______________________________________________________________
Jag låg och slötittade på Tyra Banks Show idag, eller ja, det tog inte så lång tid innan jag var fullt engagerad och satt och svor för mig själv och förbannade en stor del av befolkningen på denna jord. Anledning till mitt utbrott var några predikande bibelfreaks som satt och gapade om att homosexualitet var en synd och att det skulle skicka en direkt till helvetet. Självklart hänvisade de till bibeln och sade att det gick att driva ut de onda andarna hos homosexuella människor, och på så sätt befria dem från synden och den demon som besatt dem.
Alltså, ledsen om någon av mina läsare tror på sånt här skitsnack, men för helvete - sök hjälp!
Hur kan man på fullaste allvar sitta och prata om demoner gällande en sexuell läggning som det inte skulle förvåna mig om er so amazing Jesus själva hade. Jag menar, come on, killen gick i klänning?
Mest irriterande är väl ändå att de sitter där som stora jävla puckon och hänvisar till några texter hopdiktad av en idiot med för mycket fritid, eller okej, förlåt, några århundraden av idiot-generationer, och försöker trycka i folk att det skulle vara rimligt? Att det är vi som är galna och inte dem.
Jag har alltid haft svårt för religioner i allmänhet och dess sätt att styra människor, alldeles för ofta till vanvett. Visst ska folk få tro, det är inte där felet ligger. Felet i det är att det sätts ett namn på det man tror på, att det skrivs regler som ska följas, att folk manipuleras till att tro att något är rätt eller fel – att något som är mänskligt är en synd.
(Nu tänker ni, om det är okej att tro, varför kallar du folk som gör det för idioter? Helt ärligt, tro på vad ni vill, jag kommer aldrig förstå hur man kan leva sitt liv efter historier och myter, eller vara rädd för att bli straffad av en ilsken man i ett brinnande land kallat för helvetet.)
De kränker medmänniskor, behandlar dem som om de saknade eget vett och förstånd, de får människor att begå självmord, de predikar om vad som är rätt och fel och tror sig vara några jävla diktatorer över det förlorade landet och utnämner sig själv till befriare – ungefär som Tengil i Bröderna Lejonhjärta. (Som tur är vet vi ju alla hur det slutade..) Samtidigt som de förpestar livet för så många människor, har de i sin förvridna värld ändå rätt att stå och predika om Guds kärlek, att älska och ta hand om varandra och allt smörigt skit det är de pratar på om. De går ju för fan emot allt vad de själva tror att de står för – de lever sig in i två roller samtidigt, helt utan att själva förstå vad de håller på med, helt utan att ens vara medvetna om att de är en del av två olika världar. Och folk har hackat på mig för att jag anklagat djupt troende för att ha en del schizofrena och psykopatiska drag…
Jag var så arg att jag skakade när jag hörde vad de sade, och hade jag kunnat hade jag gett dem vars en jävla käftsmäll allihop. Vad skulle de göra liksom? Skicka mig till helvetet och säga att Gud var besviken på mig? Well, jag och den där Gud har nog aldrig kommit riktigt överens, inte sedan jag kallade honom för transsexuell trollkarl någon gång på lågstadiet, så jag har hunnit vänja mig vid tanken redan.
I’ll never be good enough.
Just one of those days.
Självförtroendet är i botten.
De finns så många vackrare, stabilare och bättre människor – främst vackrare.
Varför skulle jag ha förtur?
Maybe baby I’m a heartbreaker, heart of ice.
So, here we go again.
Jag lovar att uppdatera, och sen skiter jag i det. Lite som kopplingen mellan mänskligheten och löften i allmänhet kanske, så förmodligen behöver varken ni eller jag ta problemet personligt.
Så, vad hände i helgen då? Vad ställdes det till med för skit den här gången?
Svar: Ja, förutom några oanständiga förslag och någon lavett här och var, så var det trots alkoholens sällskap fruktansvärt lugnt – eller ja, ganska lugnt.
Fredagen började som en rastlös och ångestfylld kväll men räddades av några grabbar i byn som bjöd in mig på lite öl och trevligt sällskap – bara fram till att de skulle ut på puben var det tänkt. När klockan närmare sig utgång satt ändå både grabbarna och jag i en taxi till närmaste pub, och på vägen passade grabbarna på att försöka sälja mig till taxichaffisen – det gick väl sådär.
Väl inne på puben är det lugnt, då helgen inte var pubarnas bästa vän, men jag lyckas ändå träffa på några ansikten man kände igen – på gott och ont. Efter att ha värmt upp med att försöka sälja mig, gick grabbarna in på step 2 – peka ut mig som det satanistiska freaket i gänget, vilket nog lyckades lite mer än säljandet.
Kvällen avslutades på hotellet där det fanns gitarr och sång och tydligen turkisk peppar också… Efter att ha försökt reda ut en tremannarelation, utan att alls hänga med hur i helvete det fungerade, fått ett erbjudande om att följa med en av bar-killarna i staden hem, shottat för mycket och skrålat tillsammans med trubaduren som uppträdde -kunde jag till sist landa på hemmaplan.
På lördagen var det tänkt att jag skulle åka och lämna in min dator, och jag misstänkte att pappa skulle vara mindre glad på mig om jag inte kom hem tidigt, som vi sagt. Klockan nio rullade jag därför ur sängen, förmodligen fortfarande onykter, och släpade mig hem för att där hitta min pappa sovande. Tack för den!
Datorn blev i alla fall inlämnad, och jag begav mig bort till gårdagens hängställe för en återställare. Jag tackade nej till kvällens utgång och bekantade mig istället lite närmre med soffan.
Igår: Well, vi får ta det när det blir relevant
Note to self: För helvete, hitta kamerasladden.Kan ju för fan inte leva på bilder som är över ett år gamla bara för att du har fyllt din laptop med virus och kvaddat hårddisken. Idiot.
