Månadsarkiv: mars 2011
Remember how we chased the sun.
Rysningar.
Ofattbart att jag kommer att få se de här männen live.
Judas Priest – Angel
To be, or not to be, a rockstar.
Fått höra lite klagomål på att det är för lite rock n roll i den här bloggen, att jag inte är ”rockstar” nog. Detta är förstås ett världsproblem. Ett lika stort världsproblem som Steven Tylers hawaii-skjorta var för skvallerblaskan jag läste idag, eller bristen på fula peruker skulle vara för Justin Bieber, eller jag som sveriges nya bloggdrottning skulle vara för Kissie. (Det sistnämnde hade ju visserligen varit ett riktigt jävla problem, av flera anledningar.)
Visst, jag super inte sju dagar i veckan, åtminstone inte varje vecka, och jag knullar inte enbart med människor som avgudar mig, även om dem alla gör det efteråt, och jag har inte en skitcool elgitarr som ligger och skräpar i väntan på att någon het jävel ska fråga om jag spelar i band så jag kan ljuga ihop en fin story om hur jag festat med Ozzy och de andra gamla liken. Sett från den synvinklen kan jag tycka att ni har all rätt att klaga, om det nu på något sätt varit så att jag påstått att jag och min blogg tillsammans skapar någon form av rockimperie. Men jag måste fan ändå få säga att jag känner mig aningen kränkt när jag tänker tillbaka på >DEN HÄR<.
För helt ärligt, inte för att vara fördomsfull eller så, men krävs det inte mer än ”det där” för att vara en rockstar, så känner jag mig i så fall jävligt misslyckad.
Ett litet meddelande bara.
Ett litet meddelande till de inkompetenta idioterna som sitter och låtsas ha någon som helst ansvar för kollektivtrafiken. Att ta ansvar för sådant som ska kallas tåg och buss, innebär väl kanske att det framför allt ska finnas något som heter tåg och buss? Och som ett litet förslag vore det en fördel om de kom i tid också, men det kanske ni redan har börjat fundera på? Om inte, lägg mitt förslag i er lilla förslagslåda. Mitt nästa förslag är då att ni öppnar den där förbannade förslagslådan och lyssnar på någon vettigare människa, till exempel jag.
Att prioritera bussar i småstäderna där avstånden mellan ena och andra sidan är löjligt korta för att man ska kunna kalla det för stad, känns väl kanske ändå rimligt med tanke på vilka handikappade idioter där bor. Även torgluder ska få ha något att roa sig med, och om störa normala människor på stadsbussen är det ända alternativet då kommunen absolut inte ser någon anledning till att tvångsomhänderta missfosterna och låsa in dem, ja, då är det väl fint att skånetrafiken ställer upp.
Men jag kan ju faktiskt tycka att det finns anledningar till att ge även oss utanför staden bussar. Även om vi bor en bit utanför skulle jag inte vilja kalla oss för bönder, då någon annan idiot nu byggt allting så tätt att jag lovar och svär att min granne kan höra min vibrator – och jag bor i hus. Det där med att vara bönder eller inte är en lustig jävla grej. För på flera ställen mitt ute i ingenstans går det fan fler bussar än vad här någonsin gått, ja, det går nog fan ta mig även tåg. Jag må vara jävligt dålig på matematik, men då jag förmodligen har fler egenskaper än vad alla ni har tillsammans tar jag mig ändå rätten att säga att ni måste vara totalt jävla dumma i huvudet, faktiskt. Ni ser väl för fan att det inte är logiskt?
Men vad fan vet ni. Ni behöver inte bry er om att inte komma till jobbet, ni behöver inte bry er om att pensionärerna som knappt kan gå fårr gå ett par km för att ta sig till bussen, ni tar ju ändå taxi vart fan ni än ska. Jävla stolpskott.
Det var det. Ta nu mitt goda råd och skaffa er en aning sunt förnuft, medmänsklighet och rent jävla vett i skallen, och behåll det lilla ni kallar för kollektivtrafik här – så blir jorden en lyckligare plats, och jag slipper skriva fler brev.
Med vänliga hälsningar
Lady Do Or Die
There is a thin line between a big mistake and great success.
Ni vill inte veta vad jag gör just nu.
Jag vill knappt veta vad jag gör just nu.
Jag känner mig redan obekväm, och ändå har det knappt hänt något än.
Jag kommer fan aldrig kunna bli mig själv efter det här.
Drinking with the devil.
Gårdagen var så bra som den skulle vara, vilket resulterar i att jag inte har någon som helst ork att göra en sammanfattning av hur jävla freakin’ awesome det egentligen var, men jag ger det ett försök. För att förstå hur bra min skäggiga vän och hans kumpaner var igår slänger jag in en video som får tala för sig själv. (Trodde jag. Tydligen har jag inte ”rättigheter” att klistra in den, så ni får titta >HÄR< ) Övriga band var ju inte helt bakom flötet de heller faktiskt, alla gjorde stället till ett sjuhelvetes jävla dragit ställe. (Sluta svär. Svar nej.)
I övrigt undrar jag vart i helvete jag klädde av mig min tröja som jag så fint fick gratis i utbyte mot ett blogginlägg (ja, ibland undrar jag också vad min blogg har med saken att göra) – sorry dudes, ni får nog skicka en ny tror jag…
En annan sak som jag och mitt sällskap har klurat på under dagen är vem den där blondinen som följde med på efterfesten var? Ingen minns hennes namn. Ingen vet heller hur hon mystiskt tog sig ut ur lägenheten efter att jag tio minuter tidigare (okej, jag kan ha somnat om i ett par timmar då) konstaterat att hon låg kvar på soffan.
Hur mycket pengar som spenderades var också en oklarhet tills kvittona började krypa fram och vi alla rett ut vems om betalade vad. Det framkom också att en stackare hade varit väldigt generös också, medan vi andra trodde att allt hade skötts helt rättvist.
Huruvida man ska äta kött eller inte har vi dock inte riktigt fått någon ordning på, och lär förmodligen inte heller göra. Att det är väldigt omtänksamt att skita i den friterade kycklingen och enbart köpa vegetariska vårrullar för att man ska dela china box med en vegetarian, har vi också kommit fram till. Eller jag gjorde i alla fall det, de andra behövde kanske övertalas lite mer om den saken då vegetarianen i fråga egentligen inte brydde sig ett skit. Därför tycker jag nästan att det är ännu mer omtänksamt, faktiskt.
”Du är inte så tjock som man skulle kunna tro…. Alltså, du äter jättemycket! Men, det är helt okej.” är nu också på listan över raggningstekniker som går fel under fyllan.
Sen kan vi ju konstatera att så kallade rockers inte är de smidigaste i världen och inte heller de mest diskreta för den delen. Att panik-jogga in backstage för att få bekräftat hur få man har legat med för att övertyga en brud om att man visst det är en ”good guy” är faktiskt inte sjukt övertygande. Det, känns väl kanske mer ganska obekvämt skulle jag vilja säga. Men för all del, jag beundrar att det fortfarande finns dem som i alla fall försöker.
Det där med läsarträff är nog inget att tänka på.
Random brud i ännu mer random sammanhang: ”Alltså, du säger så sjuka saker att du borde börja blogga eller något!”
Jag: Det gör jag redan… ladydoordie.
Hon: jaha, är det du? Jag har faktiskt läst den, men den är ju inte så rolig. Eller?
Jag: Nej vad vet jag, jag bara skriver skiten.
Ännu en random tjej öppnar käften: Alltså… jag läste också den innan men sen tröttnade jag liksom på all text, så jag går in och kollar på dina bilder ibland. Du är skitsnygg, på bild!
Jag: Hm, tack…
Och precis där fick mitt självförtroende kanske en liten smäll.
