Månadsarkiv: april 2011
Well I’m a gangster 1934 – Junkies, Winos, Pimps & Whores.
Det finns fan inget som slår en riktigt bra musikvideo.
Den där känslan när en låt är riktigt jävla kick ass, och bandet dessutom bestämmer sig för att göra en över 7 minuter lång musikvideo, som dessutom inte går ut på 300 live-scener och ytterligare 700 andra klipp där samtliga i bandet strikar den hårdaste posen dem kan ta till. Just den där känslan.
Den tackar vi idag Social Distortion för.
Social Distortion – Machine Gun Blues
The sun beats on me for the price I’ve paid.
KK Downing kommenterar sitt avhopp från Judas Priest.
Lite gnäll och samarbetssvårigheter, lite skitsnack och dålig attityd? Och du gnäller… Försök hänga en kväll på en tjejkväll med brudar som är berusade på rödvin och ska bedöma andra minst lika rödvins-påverkade brudar. Där kan vi ju prata om outhärdliga förhållanden.
Be a woman, bit ihop och ställ upp för världsfreden och den sociala ordningens skull va! Om inget annat, så gör det för min psykiska hälsas skull.
’cause living is hard through the struggles of life.
Man blir inte rik av att sitta hemma, så jag tar min whiskey-röst och drar till jobb.
Startar dagen med Flogging Molly, strepsils och kaffe.
EDIT: Eller inte. Fy fan.
Det där med att vara en förebild.
Jag vill inte kritisera din åsikt eller så, men om småkids hänger här inne så är nog faktiskt redan för sent för de stackarna. Mitt svärande är en bagatell jämför med att ungarna förmodligen sitter och stirrar på Kissies tryne dag ut och dag in. Angående supandet däremot, där har du ju en poäng, det är nog fan inte hälsosamt för någon människa, men återigen, om småkids är intresserade av alkohol och engångsligg så är det nog inte mig du ska vända dig till.
Helgresumé del 2.
Fredagen verkade vara en utmärkt bakis-dag.
Var lyckligt ovetande om detaljer från gårdagen, fick maten serverad och planerade balkong-mys på kvällen.
Någonstans där gick dock allt helt snett.
Sanningen om gårdagen kröp fram, jag orkade inte stanna på påskmiddag i mer än tre timmar drygt, och balkong-myset blev till grill-party. Hade det bara stannat där, så hade problemen varit fan så mycket färre. Men korkad som man är söker man alltid efter något mer, och att sitta och prata och smutta på en öl tillsammans med bra människor, var inte riktigt vad mina adrenalin-cravings krävde. Så det blev utgång. Närmare bestämt en helkväll i Malmö, som slutade i Limhamn. För er som inte känner till Skåne, kan säkert googla på skiten så lär ni nog få en ganska rättvis bedömningen därefter. Efterfesten kan väl sammanfattas med gitarr, sommarmusik, kokain och nakna brudar.
Vad jag gjorde där? Det tänker jag fan inte ens svara på.
Dagen efter innehöll en hel del mindre knark, noll procent brudar och en rejäl frukost i solen och…. några öl. För lat för att dra hem och delta i ännu en påskmiddag, stannade jag kvar och söp mig full på Limhamns-pojkarnas bekostnad för att sedan dra vidare till Helsingborg och möta upp en vän.
Entrade en fest som såg ut att vara tagen direkt ur Mötley-grabbarnas liv, och var väl kanske en aningen för nykter (i jämförelse med majoriteten på festen) för att riktigt kunna trivas där. Så vi släpade med oss de fullaste vi kände på festen och drog iväg till Metalbaren där folk sprang runt som tjackade myror eftersom att grabbarna i ”Von Benzo” tydligen fanns där inne i röran någonstans, förmodligen sedan länge kvävda av några av de kåta tjack-myrorna.
Någonstans här tappade jag även rösten totalt, vilket slutade med att när det blev krogbyte fick jag släpa med en främmande grek eftersom att han kunde läsa på läppar vilket underlättade en hel del för de andra som hela tiden fick vänta på att jag skulle fylle-knappa på mobilen.
Efter någon suddig timme på stan, där deep-talk låg i fokus (att allting sköttes med knappande på telefonen gjorde väl kanske inte riktigt saken lättare än vad det brukar vara) och jag vill minnas att jag försökte ragga på en väldigt icke lesbisk asiat, blev det en om möjligt ännu suddigare taxiresa hem. Efterfesten? I badkaret med två män, öl och cigg.
Vad jag gjorde igår? Satt på rehab. Åtminstone hade jag fan behövt det.
Lady do or die – 1 år.
Hipp Hipp Hurra på min blogg och alter egos dag!
Och med tanke på det, och att det (som ni kanske kan se i designen) håller på att hända lite new shit på ordbajsar-fronten, så tyckte jag det var fint med en liten förändring.
Dock header och småpill kvar, men det kommer bli fint.
Jävligt fint.
Helgresumé del 1
Så, hur gick det då med årets påskfirande, hyllande av Jesus, äggletande och påsksnapsarna? Well, det sista hann vi ju med i alla fall.
Torsdagskvällen började med en after work som under de första tjugo minuterna hade börjat spåra ur tillräckligt mycket för att man skulle kunna se det som en högklassisk personalfest (för er som någonsin varit på en sådan förstår, ni andra kan tänka er en hemmafest när man var fjorton – fast med kollegor istället för ytligt bekanta likasinnade fyllon).
Då jag kände mig en aning malplacerad på stället, så valde jag att ta en taxi för att möta upp några Malmö-vänner, vilket slutade med en aningen förvirrande taxiresa (rockpubar är tydligen inga välkända ställen hos taxi-turkar, just sayin) och en utgång som verkade täcka större delen av registret av ställen som är värda att gå på en torsdagskväll. Sista anhalten blev Stairway to Heaven där jag träffade på en trevlig herre som jag satt och konverserade med i en allt för lång tid för att förmodligen hinna umgås med mina vänner ordentligt, vilket förmodligen också var anledningen till att de helt plötsligt bara försvann. I fyllan och villan såg jag dock inte det här som ett problem då jag trivdes ganska bra i mannens sällskap och eftersom jag dessutom visste att de andra kände honom behövde jag inte direkt vara orolig för att de lämnat mig med ett freak.
Den sista biten är dock jävligt tveksam, kan jag tycka.
Att ljuga om sin ålder med 20 år, och att kalla sig för ett ”sådant där skithäftigt nickname” när man egentligen har ett dubbelnamn som påminner om min farmors pojkvän, och dessutom få det att gå hem på en stackars (ja, efter massmobbningen dagen efter var det fan synd om mig, ska ni prata alkoholmoral kan ni hålla käften) brud som enligt regelboken dessutom var för liten för att komma in på puben - då tyder det fan antingen på en ordentlig jävla ålderskris, eller en allvarlig störning.
