Månadsarkiv: maj 2011

Let’s party ’till our destiny comes around.

Jag röker på en fimp jag hittat i väskan och konstaterar lite sadistiskt för mig själv att den där nikotinfyllda, röksmakande pinnen, kommer att förkorta mitt liv med x antal minuter. I nästa sekund drar jag ett bloss, och vetskapen om att det här är något skadligt skapar nästan en ännu större känsla av välbefinnande. 

Hela livet får man höra vad man inte ska göra. Lek inte med eld, rök inte, kör inte för fort, knarka inte, drick inte sprit, gå inte själv när det är mörkt och prata inte med främlingar. Jag har väl i stort sett bockat av hela jävla listan – men se på fan, jag lever! Faktum är att jag nog anser att all den här oftast meningslösa idiotin gett mig för mycket för att jag ska kunna se hur det är skadligt.

Ja, jag tänker väl inte vara en idiot och påstå att allting slutat så jävla klockrent varje gång, men jag måste också erkänna att människors försiktighet är mer skrämmande än att riskera livet med ett cigarettbloss.

Jag vill inte påstå att jag tror på något förutbestämt eller att en transexuell gubbe i ovårdat skägg och ful accent sitter och bestämmer huruvida jag ska få stanna eller inte, men jag gillar ändå tanken på ödet. Ödet innebär nämligen att allt redan är förutbestämt och det därmed kan kvitta huruvida jag beter mig som en idiot, röker för många cigg och dricker sprit tills levern liknar ett russin. När det är min tur har jag ändå inte ett jävla skit att säga till om, och då kan jag lika gärna göra livet till en fest tills den dagen kommer.

Åh, ännu en fimp – I guess it’s my lucky day!

”I would tell you to get some help, if there was any help to get.”


Hey little liar I believed in you.

Inte långt kvar nu.

I guess you’re right, I’m a fool, ’cause only fools fall in love with people like you.

Det har varit lite inaktivt här den senaste tiden, vilket definitivt har sina anledningar. Anledningar omvärlden kan ge fan i då folk bevisligen är alldeles för egocentriska och obildade för att kunna förstå sig på, samt en del anledningar som jag helt enkelt inte finner nödvändiga att dela med mig av.

Så? Vad bjöd helgen på? 
Well, förutom en jävla brakfylla i torsdag som slutade på en efterfest med knarkare, folk som gillar att knulla offentligt samt en kille som inte ligger på första dejten, så var faktiskt inte helgen mycket att hurra för.

I lördags bjöd visserligen min vän och hennes band Classified Drama på ett helskönt gig i sommarregnet på Lunds torg, men efter det borde jag förmodligen har tagit mitt förnuft till fånga och åkt hem. Självklart gjorde jag inte det. Varken tog mitt förnuft till fånga eller drog hem. Pallrade istället min obefintliga röv till Malmö för att förfesta inför Sweden Rock. Istället för en taggande förfest fick jag mitt hjärta krossat för en pinsam plats i ordningen. Att man aldrig lär sig.

Sprang som vanligt runt och socialiserade med diverse främlingar efter att mina vänner för länge sedan tröttnat på mig, vilket slutade med blåmärken på benen efter ett par converse i storlek 38. Come on bruden, jag liknade din kille vid ett ex till mig, och inte något av de snyggare (that’s for sure!), inte riktigt som att jag försöker stöta på honom va?

Jävla Malmö. Jävla dig. Jävla mig. Jävlars jävlar.


Imbusy.se

Smokin’ hot! 
Funderar på att bryta min budget och klicka hem en eller två.
”U suck” är ju i alla fall ett måste.

www.imbusy.se

She’s an angel working the backstreets.

Mår som ett jävla as idag. Var full som ett jävla as igår. As-beteendet: oförändrat.

Ska skriva klart en krönika nu, som ni tyvärr inte får ta del av än, och sen ska jag vara en ansvarsfull människa med en gnutta självinsikt och kedja fast mig själv i TV-soffan med nödproviant. En big-pack ostbollar borde räcka hela kvällen.

Be right back.

Pluggar körkorts-teori.

IN FLAMES – Deliver Us (OFFICIAL VIDEO)

One more time.

Jag har väl kanske en lite ohälsosam och för många helt ofattbar relation till dåliga zombies och B-filmer samt komedier i samma stuk (ja, jag såg zombieland igår, jag älskar den, okej?) och helt ärligt kan jag inte heller låta bli att bli en aning förtjust i den här videon. Just för att det är zombies men nästan ännu mer för humorn som genomsyrar hela videon.

Okej, att jag en gång i tiden sade att Cans var mina drömmas man och att vi en dag skulle gifta oss har kanske också en liten inverkan.

Hammerfall – One more time

Blue demin.

Att dina bröst näst intill har försvunnit helt magiskt från din kropp, är kanske inte ett sådant världsproblem om det betyder att du nu kan springa runt och vara snygg i den här:

Wasted spring.

Några suddiga mobil-bilder är de enda bevisen på lördagens bravader. Rockhaket bjöd live-spelning med Wasted Shells och Wasteland skills och mitt obefintliga förnuft bjöd på en hel del fyllesnack och öldrickande i ohälsosamma mängder.

Efter att ha blivit uthyrd till diverse män av min kusin som bevisligen inte tycker att jag får ligga tillräckligt mycket, förmodligen fått ännu sämre hörsel, svept en jäger för mycket och fortfarande inte fått ligga (trots kusinens tappra försök) hamnade jag på efterfest för att slutligen, och till mångas stora lättnad – däcka.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.