En midsommarnattsdröm.

Jag har en viss känsla av att jag citerar Håkan Hellström i rubriken, men det kan jag faktiskt leva med. Han är ju trots allt en ganska bra textskrivare trots allt, även om han sjunger för jävligt.

Midsommarfirande pågår i lugn och stillsam miljö hemma i trädgården (nåja, än så länge) med familj och vänner. Visst suktar jag efter cityhetsen och vännerna, men hade ni befunnit er i min kropp för några timmar sedan hade ni också tyckt att trädgårdslugnet var på precis gränsen till vad som kan klaras av.

I morse vaknade jag nämligen med den värsta bakfyllan som en människa någonsin skådat. Jag var inte bara bakfull, jag var en livs levande, kringvandrande och hulkande bakfylla. ”Ut och dricka lite bärs” övergick nämligen till den kloka idén ”om jag dricker starksprit så dricker jag inte lika mycket och då mår jag inte lika dåligt imorgon.” Ibland vill jag ge mig själv en käftsmäll för hur jävla dum jag kan vara.

Några tåg och bil-turer senare var jag hemma för att ladda om för kvällen, men när jag tvingades kväva en spya så brutalt att det på riktigt kändes som att mitt huvud exploderade och jag vilken sekund som helst skulle kunna falla ihop och dö, så insåg jag att några timmar på soffan nog snarare var vad jag behövde och inte mer sprit.

Nu mår jag dock prima skinka, och har i alla fall lyckats få på mig kläder för gästernas skull, och jag ska inte ljuga, jag börjar bli en aning rastlös.

Ha en trevlig midsommar i alla fall, oavsett och ni firar med blommor i håret eller öl i handen!