månadsarkiv: juli 2011
Tre fyllon och en DJ.
Tre fyllon, varav den ena är så trött att planen på att ”inte bli så onykter” fick skrotas för att hon inte skulle somna över bardisken innan klockan slagit stängning. Den andra var uppjagad som en drogpåverkad kanin i ett försökslab efter att i sista sekunden hunnit med tåget hem och trots den något vingliga situationen lyckats ta sig från A till B. Den tredje var bara full och glad och skrålade på till musiken i vanlig ordning.
Man kan ju tänka sig att detta vore en helt okej, men mest troligt ganska värdelös utgång. Men kvällen överraskade oss (framför allt mig kanske) – trots att jag fick spendera några timmar för mycket med bartendern då min enda vän på stället de första två timmarna var DJ’n och där fick jag inte röka. Hela kvällen är egentligen bara en stor härlig röra av asgarv, bläck, alkohol och främmande gubbar som av outgrundliga anledningar och absolut totalt oprovocerat juckade mot mina ben som små hundar (stora, skalliga och svettiga hundar).
Efter en ståtlig och gemensam middag på Mc Donalds strax efter fyra på natten delade de tre fyllona upp sig för att finna någon lämplig plats att låta alkoholen och det faktum att klockan började närma sig fem på morgonen, ta ut sin rätt. Två av fyllona var dock lite envisare än den tredje, och valde att ha en efterfest på två man.
Den varade i ungefär en kvart och innehöll mest vatten. Bortsett från de korta tillfällena jag vaknade till för att fyllot i graven bredvid drömde mardrömmar, behövde bekräftelse på att hans fylla var en verklig känsla och ingen dröm, eller bara rent allmänt behövde vända sig i sängen á la valross-style, kändes det som att jag sov i en evighet.
En hälsning från bakissoffan.
”Det känns som vi har legat med varandra men det har vi inte!” – Andy Pierce
Det sistnämnda är jag med på. I övrigt skyller jag på en grov bakfylla, och logiken hos en man som mitt i natten får för sig att hans något beundransvärda, och helt klart solklara karatefylla, bara var en dröm.
Afterwork
Sitter på stans rockhak. De andra har frågesport, jag dricker öl. Rättvis fördelning känner jag.
For a pessimist I’m pretty optimistic.
Drar mig efter några timmars arbete här hemma (läs: skrivande och solning med Jenna J’s bok i handen) drar jag mig iväg mot jobb med förhoppningar om att kollektivtrafiken är åtminstone lite mindre handikappad än vanligt.
Ni som sitter i parken och dricker bärs i den första solen på evigheter – well, suck my!
Ni kan ju i alla fall ta en öl för mig.
(Jag är inte bitter)
Pearl Jam Twenty
December 2011.
Dokumentären om Pearl Jam fullproppat med tidigare material.
Jag kan inte vara den enda nörden som ser fram emot detta.
Little girl, knows nothing about love.
Han har tydligen en ny nu.
Ett nytt offer, någon annan att knäcka, att göra till sin.
Långsamt med säkert kommer hon att bli hans, och för en stund kommer han bli hennes.
Det är så det funkar förstår ni, det är så han fungerar.
Han kan inte vara ensam, har alltid någon, och någon annan i reserv.
Förvänta dig inte att han ska sakna dig, han har någon annan runt hörnet.
Han kommer fånga henne, tro mig, det gör han.
Vackra ord, gulliga samtal om nätterna, en önskan om att vara endast din.
Men han menar inte orden, och samtalen kommer inte alltid vara gulliga, och han är inte din, det är bara du som tillhör honom. Saker är aldrig ömsesidiga i hans värld – allting är enkelriktat, allting är på hans villkor, inga kompromisser, inga möten mitt på vägen, inga diskussioner.
Antingen så stannar du, lyder och tar emot. Låter det onda rinna av dig och njuter av de fina stunder du får. Glömmer sveken, håller kvar vid löften längre fram. Eller så springer du, springer för ditt liv.
Låt mig vara för fan. Jag har sprungit tillräckligt nu.
